Trots sovmorgon brukar jag ändå ställa klockan för att släpa mig upp inom rimlig tid innan tåget ska avgå. Idag var en sådan morgon, men på något underligt vis lyckades jag ändå bli så sen att mamma fick kasta sig in i bilen och, hör och häpna, skjutsa mig ned till tågstationen (som btw ligger 7 minuters gångväg härifrån, här anar man hur sen jag var alltså). Men jag kom fram i tid, bara för att upptäcka att det istället är tågen som tagit sovmorgon idag. Så lång sovmorgon att jag inte orkar vänta, inte orkar bry mig utan bara går raka vägen hem, slänger väskan på golvet och placerar mig framför ett avsnitt av "Vänner".

Det bara blev en sån dag idag.